Vaknade imorse utan att det smattrade på rutan. Istället var det en eller två solstrålar som letade sig in genom fönstret. En mycket tacksam upplevelse och i synnerhet för alla hundägare. De senaste veckorna har verkligen varit en katastrof med iskallt spöregn och blåst. Det är inte själva utevistelsen som är det värsta utan det faktum att man måste ha en blöt, lerig och smutsig hund inomhus. Nu råkar jag ha hittat en ras med kort päls som dessutom är optimerat för kass väderlek. Jag vill inte ens tänka på hur det är att äga en Bearded Collie en regnig novemberdag.
Det blev en lång promenad efter frukost. Längre än jag räknat med eftersom jag trodde man kunde gena över fälten, vilket självklart inte alls var något bra idé. Lack var övertjust och la i högsta växeln när han sprang i cirklar runt matte. Någon enstaka gång stannade han upp och väntade in mig medan han tittade på mig ungefär som om jag var det tråkigaste han någonsin träffat. Väl hemma sen var det förstås en liten valp som sussade sött i ett par timmar efter att fått smaka på välförtjänt lunch.
I eftermiddag tog jag sen en sväng in till stan för att få njuta av 30-minuters fotmassage på Chetawan som är mitt nya favorithak. Små och söta är dom thailändskorna, men skenet bedrar för ja jädrar vad dom har tryck när dom masserar. Precis som det ska vara.
Passade på att svänga förbi Käglinge Rekreationsområde på väg hem så att Lilleman skulle på jobba lite med de små grå. Tränade lite genom att gå omkring lite lagom ostrukturerat och då och då kasta iväg en boll eller en dummy utan att han skulle gå efter. Emellan varven gav jag såklart honom lov, men inget fick hämtas på eget bevåg. Provade även att kasta ut lite olika spännande saker och sedan skulle Lack hämta hem dem i den ordning som matte tyckte passade. Båda övningarna fungerade hjälpligt och för att vara första gången tycker jag absolut att Lack fick godkänt. Ett och annat försök att smita iväg var det förstås, men inte utan att han stannar igen när jag säger nej. Det for ju förresten upp en kanin rakt framför näsan på honom imorse på fältet också. Jag tror han var lika chockad som kaninen och förstod nog inte helt att han skulle sätta efter. Men lite rolig var den och Lack var halvt på väg innan jag avbröt det hela. Glädjedödare som man är.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar